|
Född
1568-03-25
i Berga prästgård, Åkerby (C)
1
.
Död 1652-10-22 i Vårdsätra, Uppsala (C) 1 . |
|
Johannes Thomasson Bureus
Född 1568-03-25 i Berga prästgård, Åkerby (C) 1 . Död 1652-10-22 i Vårdsätra, Uppsala (C) 1 . Lärare till Gustav II Adolf och Drottning Kristina 2 . Kunglig bibliotekarie i Kungliga bibiotektet, Stockholm (A). Språkforskare Fornforskare Mystiker |
F
Thomas Mattiae.
Född 1541-01-29 i Nyland, Finland. Död 1570 i Åkerby (C) 1 . Kyrkoherde i Åkerby (T) 3 . Moderator 1 . |
||
|
M
Malin Magdalena Andersdotter Bure.
Född 1541-01-29 i Uppsala (C) 1 . Död 1580-09-27 i Vasslunda (C) 1 . |
MF
Anders Olofsson Olai.
Född 1512-03-03 i Uppsala, Uppsala domkyrkoförs (C) 1 . Död 1569-03-03 i Storkåge 4, Storkåge, Kågedalen (AC) 4 . Komminister mellan 1531 och 1540 i Skellefteå landsförsamling (AC) 4 . Kyrkoherde 1540 i Uppsala domkyrkoförsamling (C) 3 . Bonde 1550-1569 i Kågedalen (AC) 4 . Kyrkoherde från 1544 till 1569 i Skellefteå landsförsamling (AC) 3 . |
MFF Olof Timmerman. Född omkring 1480 i Tuvan, Uppsala (C) 5 . Död före 1549 i Tovan (Tuvan), Uppsala (C). |
|
|
MM
Anna Andersdotter Bure.
Född omkring 1512 i Storkåge 4, Storkåge, Kågedalen (AC). Död 1583-04-30 i Storkåge 4, Storkåge, Kågedalen (AC) 1 . Hemmansägare 1569-1577 i Kåge, Kågedalen (AC). |
MMF Anders Jakobsson af Bure. Född 1475 i Bureå, Bureå (AC). Död före 1539 i Kåge, Kågedalen (AC) 1 . Underlagsman Bonde i Storkåge 4, Storkåge, Kågedalen (AC) 6 . |
||
|
MMM Malin Andersdotter. Född i Skellefteå landsförsamling (AC). Död 1550. Bondmora |
Id: 1249
Min farfars morfars mormors farfars farfars mormor systerson
Författare till Johan Bures släktbok
Johannes Bureus var son till kyrkoherden Thomas Mattiae och Magdalena Burea från Bureätten, samt kusin till Anders Bure, Jonas Bure, och Olof Bure. Hans föräldrar avled när han var ung, och han kunde få sin utbildning genom hjälp av välvilliga människor i hans omgivning. Hans föräldrahem hade ett mycket stort bibliotek och trakten där han växte upp är en av de rikaste på runstenar i hela Sverige, två betingelser som troligen kom att påverka Johannes Bureus djupt.[1]
Han gick först skola i Uppsala och på Gråmunkeholmen i Stockholm. Han lärde sig hebreiska på egen hand från 1584 för att därefter finansiera sina studier genom att undervisa i språket.
Johannes Bureus gifte sig första gången 1591 med Margaretha Mårtensdotter Bång och andra gången 1636 med Ingeborg Gyntesdotter.
1590 anställdes Johannes Bureus som kanslist i hertig Karls tjänst. Han var notarie vid Uppsala möte 1593 och flyttade året därefter till Uppsala för att överse Bibeltryckningen; han fick sedermera livstidsfrälse på gården Vårdsätra. 1594 började han vid Uppsala universitet, men när han skulle disputera för Ericus Jacobi Skinnerus 1596 var han enligt egen utsago stum av huvudvärk. Bureus blev efter detta erbjuden en tjänst som akademinotarie, men han avböjde.
Han fortsatte sedan som tjänsteman i hertig Karls kansli med diverse och varierande uppgifter och uppdrag, närvarade vid flera riksdagar och var underhandlare i Ulvsbäck 1602. Karl IX kallade honom, jämte Johan Skytte till lärare för sonen Gustav Adolf. Sedermera skulle han även vara lärare åt drottning Kristina.
Bureus var både Sveriges förste riksantikvarie (från 1630),[2] och Sveriges förste riksbibliotekarie.[3] 1611-34 var han anförtrodd vården av Riksarkivet och har därför ibland kallats riksarkivarie, och vore i så fall Sveriges förste sådana. Han tjänstgjorde dessutom som corrector vid tryckningen av Bibeln och augsburgska bekännelsen. Som riksantikvarie tog han initiativ till de cirkulär som 1628 och 1631 utsändes till prästerna i Uppsala stift att insamla och beskriva fornminnen.
Källa: Wikipedia
Mer info finns på : http://sv.wikipedia.org/wiki/Johannes_Bureus
Anställd i k. kansliet 1590, kallades han till akademisekreterare i Uppsala, hvilken tjänst han dock icke kom att tillträda, och fungerade som notarie vid Uppsala möte 1593. Bemärkt af konung Carl IX för sin ovanliga lärdom, erhöll han det lika viktiga som ärofulla förtroendet, att, jämte Johan Skytte, vara lärare för den unge Gustaf Adolf. Han blef riksarkivarie 1609, med hvilken befattning Gustaf II Adolf förenade posten som förste vårdare af rikets antikviteter och k. biblioteket. Hvad hans lif i öfrigt beträffar, var det helt och hållet ägnadt åt vetenskaperna. Redan som yngling hade han med förkärlek och ovanlig framgång studerat de klassiska språken. Som teolog och kännare af de österländska språken ansågs han som en af de yppersta på sin tid; i geometri, astronomi, mekanik och arkitektur ägde han så grundliga insikter, att Carl IX var betänkt på att låta honom göra en resa till Italien, för att där fullkomna sig i dessa vetenskaper. I fäderneslandets antikviteter kallas han »nästan oförliknelig» och var i kemi och andra naturvetenskaper, liksom i poesi och historia, väl hemmastadd. B. befattade sig också med den svenska rättskrifningen och syntaxen. Med all sin lärdom förmådde han likväl icke undandraga sig tidslynnets inflytande. Af en öfverhandtagande böjelse för kabbalistiska grubblerier förvillade han sig i mystikens irrgångar, så att han uträknade och förutsade världens undergång till en viss dag. Denna dag skulle inträffa på hösten. Men en dylika hemligheters utforskande icke mindre förfaren apotekare Simon Wolimhaus i Uppsala hade genom andra beräkningar kommit till den slutsats, att denna förstörelse icke skulle inträffa förrän på våren följande året. De båda lärda kommo härom i tvist, förifrade sig och, då ingendera af dem ville gifva efter, ingicks ett vad, då bägge uppsatte sina gårdar i Uppsala. När den af B. bestämda höstdagen gått förbi och världsbyggnaden orubbad stod kvar, fordrade Wolimhaus att komma i besittning af gården, som tilllörde B. Denne invände, att man först borde afbida den bestämda vårdagen för att se om Simons uträkningar vore tillförlitligare. Så skedde, och då det visade sig att Wolimhaus icke var bättre spåman än B., behöllo hvar en sin gård och hade allmänhetens åtlöje på köpet.
Man har efter B. en mängd arbeten i synnerhet i fornforskning, såsom: Runa-A-B-C-boken 1611; Monumenta Helsingica 1624, o. s. v. B. upptäckte och utgaf En nyttigh bok om konunga styrilse och höfdinga 1634. Död på sin gård Vårdsätra nära Uppsala d. 22 okt. 1652.
Gift 1: med Margareta Martini och 2: med Ingeborg Guntheri.
Källa: SVENSKT BIOGRAFISKT HANDLEXIKON
|
|
Framställd 2024-07-22 av Lars Olsson med hjälp av Disgen version 2023.
Startsida.
