Untitled Page

Olaus Claudii Rahm födes 1620 och var son till bonden Klas Olovsson i Ramvik och bondedottern Anna Danielsdotter från Utanö i samma socken, Högsjö. Modern var änka efter Olov Danielsson Hoffman på Kungsgården i Bjärtrå socken. Rahms hel- och halvsyskon med ättlingar stannade i bondeståndet, medan Rahm sändes till skolan i Strängnäs 1633 och var då cirka tretton år gammal, för att 1647 inskrivas vid Uppsala universitet varefter han efter tre års studier fick tjänst som kollega vid trivialskolan i Härnösand samt som stadsförsamlingens kaplan.
1647 utnämndes han till kollega i 3. klass i Härnösands trivialskola och tillika stadskaplan 1650, i vilken egenskap han var närvarande på riksdagen samma år Han lär 1652, blivit kaplan i Ragunda hos sin svärfader, vilken han genom en skamlig angivelse synes ha bragt från pastoratet och efterträd som kyrkoherde i Ragunda 1658. Vid riksdagen 1659-60 i Göteborg fungerade han så som vikarie för superintendenten P. Steuchius, under hvilken tid hans kaplan ensam fick sköta pastoratet och därför fordrade ersättning. På Ragunda ting i december1669 klagade Rahm, att svin gjorde ohägn på Biskopsgården.

År 1671 dömde Hovrätten sonen Joan Olai Rahm som var endast 19 år gammal till döden. Han hade citerat ur en förbjuden bok några fraser som var hädelse mot gud. Hovrätten menade att Johannes Rahms ”blasfemier äro horrible” och att orden var ”icke allenast en grov försmädelse mot Gud vår frälsare utan ock emot vår kristliga tro”. Hovrätten ville statuera ett exempel och beslutade att Johannes Rahm skulle halshuggas på stadens torg, och därefter undanföras och brännas på bål, för att injaga ”andre ogudaktiga människor en större skräck och varnagel”.

Vad händer med ens känslor för fäderneslandet när dess regering låter avrätta ens eget barn på dessa grunder och på detta brutala sätt? Johannes Rahms far, Kyrkoherden Olaus Claudii Rahm i Ragunda, valde några år efter sonens död att vända sin lojalitet till den norska kungen i stället för den svenska. Att Jämtland skulle tillhöra Sverige var vid denna tid inte en självklarhet, och kanske kändes Norge som ett mer tilltalande alternativ efter sonens avrättning?

Vid norrmännens infall i Jämtland 12 aug. 1677 lät han att börja med att föra största delen av sin egendom till Medelpad och begav sig kort därpå med hustru och barn på flykten till Utaned i Fors, men övertalades av sin hustru att återvända till fienden, som då stod vid Gällön, anhöll om nåd och säkerhet och tillsade dem tro och huldskap samt uppmuntrade sin kaplan Hans Bröms så muntligen som skriftligen att även ställa sig under deras mildaste regemente. Han föreslog tillika Isak Ingemarsson i Biskopsgården såsom lämplig att bringa god kunskap om svenskarna och skaffa brev till Medelpad och Ångermanland med uppmaning till avfall. Landshövding Jacob Flemings originalbrev hade han sänd till den danske majoren Seger Christersen och endast i 2 eller 3 personers närvaro låtit uppläsa en kopia därav i församlingen.

Slutligen hade han till svenskarna överbringat den falska underrättelsen, att fiendens styrka uppgick till 16,000 man. Han ställdes sedan inför rätta och föregav vid rannsakningen sådant icke av arghet och elak intension, utan av räddhåga och för att frälsa sin lilla egendom skedd vara, i synnerhet som han under 1657-58 års fejd genom att tre gånger meddela de våra tillförlitliga underrättelser om fiendens förehavanden tillfogat de danske stort men.

Men den av Svea hovrätt stadfästande domen lydde, att khde Rahm jämte 12 bönder, som varit mest villiga att gå danskarna tillhanda, skulle halshuggas och steglas, en bonde allenast halshuggas samt att springa gatlopp. Den 8 maj 1678 fick fogden Nils Olofsson Hellman landshövdingens i Hudiksvall Flemings order om prompt exekution av domen. Sedan domkapitlet i Härnösand 12 maj s. å. anbefallt, att kyrkoherden Olof Rahm skulle avhändas kappa och krage, på det han icke så som präst bleve avrättad, försiggick exekutionen d. 27 maj på avrättsplatsen Tidbrandshögen vid Rödöns färjesund, efter det att Rahm hållit ett märkligt tal, vari han framhöll, att ehuru han tyckt sig förtjänt någon lindring i sin dom för landsförräderiet, han dock undergått ett rättmätigt straff, för det han med list och mutor skaffat sin svärfader från kyrkoherde beställningen i Ragunda. Traditionen förmäler, att ett extra postbud anlänt till färjesundet med Kunglig Maj:ts benådning för Rahm, men icke kunnat komma öfver till avrättsplatsen, enär alla båtar varit överförda på Rödösidan och postkarlens rop ej kunnat höras för folkets sorl.

Kyrkoherdens egendom sequestrerades, men återgavs till änkan och barnen efter beskedet om benådning.

Gifte 1) m. Elisabeth Berg, företrädarens dotter. den danske kyrkoherden Hans Nielsen Berg i Ragunda och Margareta Blix.
Gifte 2) m Anna Kristoffersdotter Austredia
Gifte 3) m. Karin, änka efter borgmästaren Erik Marcusson Lang i Sundsvall och moder till kyrkoherden Petrus Lang i Brunflo, som sålunda var Rahms styvson.

Af barnen::
Johan Olai Rahm, f. sannolikt 1652, blev såsom djekne i Gefle skola för hädelser 31 mars 1671 dömd till halshuggning och att och brännas på bål.Han hade hämtat sina hädelser ur Anders Kempes böcker Perspicillum bellicum och Probatorium theologicum, hvilka synas varit spridda i Jämtland, där Kempe bodde. Superintendenten P. Steuchius erhöll ock kunglig befallning att söka uppfånga alla exemplar, som kunde överkommas.
Catharina, g. m. löjtnant Peter Drakenstjerna;
en dotter, g. m. Lars Huller, stud. 1660, inspektor vid Graninge bruk;
en son, för hvilken lektor Ol. Svanberg i Härnösand blev förmyndare.

Källa: Härnösands stifts herdaminne