Bilagor till Lysnings- och vigselböcker (HV)

För många församlingar finns bilagor till ”Lysning och vigselböckerna” digitalt. Böckerna innehåller dokument med

ytterligare information om de som ska vigas än vad som framgår i respektive huvudbok. En informatio som kan öka kunskapen om både de tu som ska ingå äkenskap men även omkring den procedur som bröllopet inebär. Följande typer av information är vanligast men det förekommer även en hel del annat med:

• Attest från annan församling om någon av de blivande makarna (oftast brudgummen) inte bor i vigselförsamlingen; attesten intygar då att vederbörande är till äktenskap ledig.

• Intyget av församlingens präst om att personer är till äktenskap lediga. Ett annat utryck för samma sak är intyg om hinderslöshet.

• Skriftligt tillstånd från giftomannen (den som ger bort bruden); om fadern är död är giftomannen en annan manlig släkting, ofta äldste brodern eller en farbroder. Det förekommer även att modern gett sitt tillstånd.

• Begäran till Pastorsämbetet om lysning vilket oftast inskickades av den blivande bruden. Lysningen skedde vid tre efter varandra följande söndagar efter gudstjänsten och brudparet skulle vara närvarande. Detta gjordes för ge möjlighet till att framföra invändningar på den kommande vigseln. Invändingarna kunde vara att det fanns nära släktskap eller sjukdommar som var till hinder.

• Information om annan religiös tro. På 1800-talets senare hälft börjar det frireligiösa kyrkorna att öka både till antal och till antalet medlemmar. I Sverige som gått från förbund för allt utom statskyrkan vart det en stor förändring. Missnöjet med den svenska ordningen och kyrkans motstånd var en bidragande del till utvandringen. Olika trossamfund hade olika regler när det gällde bland annat dop som skillde sig från den sveska kyrkan. Ofta syns det i "Husförhörslängder" och "Församlingsböcker" där "ej döpt" anges.

• Intyg om att s.k. avvittring skett, d.v.s. bodelning efter avliden tidigare make/make, så att änkans/änklingens del av dödsboet skiljts från barnens; inte sällan finns en kopia av hela skiftet. Denna form av intyg var tvunget att kunna visa upp för att en änka/änkling med barn skulle få gifta sig

• Intyg från konungen om det är nära släktingar som ska gifta sig. Ofta rör det sig om kusingiften eller tillåtelse att gifta sig med respektive till ett syskon som dött relativt ung. Av det vi ser och förundras över med dagens ögon var i den tid de gällde mera praktiska sätt att lösa uppkomna problem. Då var verklighetens krav större anledning till vissa giftemål än spudlande kärlek.

• Brudparet kunde även få hyra krona av kyrkan. Om så är fallet går det att se i boken "Kyrkoräknenskaper"

• Vid bröllopet som skedde i någon av parternas föräldrahem förekom förutom gåvor till brudparet även insamling till kyrkan, ofta till fattigkassan. Även det framgår av "Kyrkoräknenskapen".

• Morgongåva är en gåva som en man ger till sin hustru på morgonen efter bröllopsnatten. Ursprungligen var morgongåvan något som skulle trygga hustruns eventuella änkedom. De senaste 200 åren har morgongåvan oftast bestått av ett smycke som bärs om kvinnans hals. Morgongåvan har ofta registrerats i "Vigselboken". Fram till 1920 var morgongåvan lagstadgad men från senare tid  har gåvan mer en romantisk innebörd.